Min historia
Den 2 oktober har jag haft bloggen i 4 år och jag har till största del delat min historia. Mina tankar och mina ord.
Min vardag och min fest.
Min kamp och min frustration.
Mina drömmar och mycket av mitt hjärta …i 1830 inlägg.
Bilder genom åren vittnar om två små liv som gått från att krypa till att stå gå tala räkna och cykla. Ett hus har förvandlats på många plan – bokstavligt talat. Från 5 till 7 rum. Vi har rivit ner för att bygga upp och jag har fått göra detsamma med mycket i mitt inre. Du har fått följa med mig i mina sjukligheter och du har fått se in i en värld av att leva med och trots mediciner. Jag har legat på sjukhus men jag har även gått därifrån och nått en dröm – att orka träna igen. När jag går igenom bloggen minns jag år fyllda av kamp men så mycket mer erövringar. Jag har levt.
Jag har glatt överraskats över dig som valt att kika in här med jämna mellanrum. Du som hängt i lika länge som jag – tack. Många gånger är det knappt att jag orkat själv.
Varför dela min historia och för vem? Och samtidigt är det ju precis det här jag vill göra.
Ett liv med en dröm som tar sig flera skepnader.
Min enkla vardag tog sig plats på nätet i en blogg. Med bilder och ord. När jag började 2011 var det att blogga som jag trodde var “drömmen” men ganska snart kom jag på att det var inte bloggen – det var berättelsen om livet och hoppet om framtiden som var drömmen.
Genom åren har flera drömmar (1, 2, 3, 4, 5, 6) gått i uppfyllelse, lagts ner och andra väntar fortfarande på rätt tid.
För sex månader sedan gjorde min dröm något nytt. Den öppnade en dörr att dela vår historia live och för någon att dela sin historia med oss. Sedan den dagen har det hänt flera gånger och nu har vi än en gång fått dela vårt liv och vår historia och öppnat vår dörr på nytt. En dörr har öppnats, en berättelse berättas och en – och med den även min egen framtid får ett hopp.
Min vardagshistoria ska inte längre berättas i ord och i bild.
emmilies var mina ord och jag vill skriva så många fler. Men nu kommer det inte att handla om mig och min vardag, nu kommer det att handla om vad du och jag kan göra för att förändra en annan människas berättelse och framtidshopp.
Även i denna dröm är du välkommen att vara med.
Med en viss sorg är jag beredd att trycka på “publiceraknappen”. Bloggen har gett mig flera år av dokumenterad historia och hjälpt mig att sätta ord på drömmar tankar men även böner. Jag saknar redan vad den har gjort med mig men jag längtar mer efter det nya kapitel som är på väg att skrivas.
Tack att du gillat följt och läst.
Jag säger inte hejdå.
Jag säger välkommen med på nya äventyr fast på andra sätt.