Tack och lov för…

…ett land som gör det möjligt att få riktigt bra sjukvård.
Lilla A åkte på något så märkligt som “ketonkräkningar” – kroppen fortsätter att kräkas (typ var 30-60e minut) utan att magen fått något i sig.
Du kan ju bara ana hur ont det gör att se och hur fort det går för en liten kropp att bli uttorkad.

Den lilla damen kvalar lätt in till årets tapperhetsmedalj!
Utan att säga emot nickade hon och godtog läkarnas ordinationer om blodtagning och droppsättning.
Trots att nålarna inte var roliga bet hon ihop och jag gissar att hon längtade efter att få bli frisk.
Vi blev riktigt omhändertagna och fick sova gott från åtminstone 3:00 – 08:00 🙂

Ja, nu har vi gjort det också! Vi är hemma och fortsätter att kurera oss här vilket är skönt.
Ibland kan det vara riktig skönt att få experthjälp (som inatt) och jag är så tacksam att vi bor i ett land där vi har det så lättillgängligt.

Livets skola…
Ibland vänder det så fort – både till det sämre och det bättre.
Underskatta aldrig ett under när du behöver det.
Och misstro inte livets vilja att just LEVA.

Jordens kram härifrån.