När jag är modig…

…känns det ungefär så här.

Tjohooooo ! ! !

Ibland är livet bra ironiskt och sätter oss på prov.
I går skrev jag om mod och att våga leva modigt.
Det har liksom varit ett aktuellt ämne här hemma senaste dagarna.
Men inte av samma anledning som jag var tvungen att vara modig idag.
Du förstår, vi går in i magsjuketider nu och att bli sjuk i detta är inte särskilt bra för mig med mina grundsjukdomar.
Med små barn i huset är det dock nästintill oundvikligt så vi har många gånger valt att hålla dem hemma så fort det går på förskolan. Varför?
Därför att jag helt enkelt är typ livrädd för att själv bli sjuk.

 
20 min efter att jag lämnat barnen ringer E från förskolan och berättar att ett barn kräkts, och i vanlig ordning blir vi underrättade så att vi kan avgöra hur vi ska göra.
Rädslan (blandat med sunt förnuft när jag varit som sjukast) har senaste åren styrt detta åt mig.
Men idag bestämde jag mig för att trotsa den.
Vissa saker möter vi oavsett vad och en bacill kan jag lika gärna hämta hem på HM eller Ica. Jag vill inte leva i rädsla och om du visste vilka goa känslor jag burit idag.
Ok, inte hela tiden. Vissa stunder har en liten oro gjort sig påmind.
Men största delen av dagen har det varit praiseparty inuti.
Come what may! Jag fattade mod och erövrade rädslan.

Och som Elin typ sa när vi möttes på parkeringen “livets KBT för dig idag”.
Så rätt och vilken bra lektion dessutom.
Jag fattade mod i något enkelt men det gav mig något stort inuti.