Livet…

…livet livet.

Vi planerar och organiserar. Vi strukturerar och motiverar.
Vi tror att oss veta hur det kommer att bli.
Åtminstone hoppas vi att det blir som vi har tänkt oss.
Vi hoppar på den där utbildningen. Vi bokar drömresan. Vi fick drömjobbet. Vi satsar allt på den där fantastiska relationen. Vi planerar våra drömmars bröllop. Vi ger allt och lite till till vår bästa vän. Vi gör upp planer för när vi blir friska.
Sedan sitter vi där och livet kom emellan.
Det var ju inte alls det där som vi ville utbilda oss till. Vår mamma pappa syster eller bror blev sjuk och vi blev tvungna att ställa in drömresan. Drömjobbet var mardrömsjobbet. Den fantastiska relationen väljer att svika oss. Vi blir lämnad av våra drömmars man. Vår bästa vän vänder oss ryggen när det vi mest behöver den. Vi blir aldrig friska.
Vi la ut rutten men det känns som att det är någon annan som kör – livet.

Vet du vad jag tror och vad jag innerst inne upplevt.
Ge efter. Tillåt livet att köra men se till att du sitter bakom ratten.
Om du tror – lägg allt i Guds händer. Det möjliga likväl som det omöjliga.
Även det som du inte räknade med blir din vardag – din verklighet.
En verklighet som bildar ett långt mycket vackrare mönster än en rak förutsägbar linje.
Livet blir så mycket jobbigare när vi stretar emot. Var den du är där du är just nu.
Du såg inte kurvan komma men det betyder inte att du måste krascha.
Jag tänker att motorvägens raksträckor förutsätter att man tagit sig igenom snårskogens landsväg.
Och tänker vi efter, är väl landsvägen så mycket mer intressant än en nyasfalterad motorväg.

Livet livet livet… Det bjuder in dig att följa med.