Jag är inte där jag var…

…när jag började.

Jag vill mer än vad som är rimligt och jag måste prioritera.
Bloggen har varit en del av mitt liv i snart tre år – länge. Jag har i princip alltid tyckt att det har varit roligt och jag har lärt mig massor av att göra det.
Jag har en önskan om att kunna förmedla något bra. Något positivt.
Jag har längtat efter att få kunna inspirera dig – att vara dig själv och följa ditt hjärta.
Att övervinna motgångar.
Klyschigt men sant.

 
Nu går dagarna och jag hinner inte med. Jag hinner inte inspireras för att ge vidare.
Jag vet helt ärligt inte om jag ska fortsätta blogga när det blir sämre kvalitet och mindre av inspiration och drömmande här inne. Det ger inte heller mig lika mycket när jag känner att jag inte räcker till. Jag är inte där jag var när jag började blogga. Antingen ska bloggen få följa den resan eller så är det dags att sluta. Jag vet inte riktigt än.
Allt har sin tid och emmilies kanske har haft sin.