Inspirerar

Jenny om när livet inte blev som förväntat

15 februari, 2012
Känns så roligt att få dela med mig av ännu en inspirerande och i denna intervjun väldigt stark och modig person, som valt att dela en bit av hennes liv med dig.
 
När livet inte riktigt blir som man tänkt sig, när den man förväntade sig visade sig vara annorlunda, när man som förälder får vara med som det man inte hade i beräkning.
Men trots det gläds åt och med livet, i med och motgång.
Det var den 13 Januari 2009 och familjen hade sett fram emot ett syskon till deras tvååriga dotter Maja. Något NUPP-test hade inte gjorts eftersom de inte ännu fanns på deras sjukhus. Men de tog liksom majoriteten av föräldrar för givet att allt var bra och som det skulle. (Med det testet kan man urskilja hur stor sannolikheten är att ett barn har t ex. Downs syndrom. Det är i sig inga lätta frågor att ställas inför.)
Det blev en snabb och smidig förlossning och tidigt på morgonen tittade en fin liten pojke ut. Visst for en tanke genom huvudet när det gällde hans ansiktsdrag, men man slog den ifrån sig såklart, glada och stolta som de nyblivna föräldrarna var. Det var först efter några timmars vila vid läkarkontrollen som de fick beskedet – Att Melker hade Downs Syndrom.
Det var som att få en stor smäll rakt i ansiktet. Den första tiden var fruktansvärd och oviss eftersom vi inte hade någon kunskap alls om Downs syndrom. Jag minns det som en grå och tung period. Vi gick in i vår egna lilla bubbla och orkade inte möta omvärlden på ett tag. Melker var ändå en stark liten kille, utan hjärtfel och andra komplikationer som är vanliga hos barn med downs.
Med tiden växte kärleken till Melker och vi var helt enkelt tvungna att acceptera situationen.
Idag lever vi ett ganska så vanligt småbarnsliv. Hur Melkers liv kommer att se ut framöver får tiden utvisa.

Jenny
Vem är du och hur skulle du beskriva dig själv?
Jag heter Jenny och är uppväxt i en liten kommun utanför Tranås. Nu bor jag utanför Jönköping tillsammans med min man Andreas och våra tre barn Maja, Melker och Milda. Jag är utbildad lärare/pedagog och har precis börjat jobba igen efter en lång föräldraledighet. Som person är jag ganska lugn och trygg, men också driftig med många idéer på gång. Hus, hem och inredning är stora intressen och jag har en blogg som heter Jennys gömma.
Vem är Melker och hur skiljer han sig från andra barn?
Melker är vår älskade son. Han har Downs Syndrom vilket innebär att han har en extra kromosom
på det 21:a kromosomparet. Melker har nyligen fyllt tre år och han går på en vanlig förskola där vi bor. Melker är en väldigt aktiv, nyfiken och intensiv kille, så det gäller att vara väldigt vaksam annars kan det mesta hända.
Häromdagen åkte en nyköpt burk med lingonsylt i golvet och gick sönder när Melker var i farten. Ja, det behövs en del tålamod…!
En sak som skiljer Melker från andra barn är att hans talutveckling är väldigt sen. Han har bara några få ord ännu, men vi hoppas att talet ska komma så småningom. Vi använder stödtecken som hjälp för att kunna kommunicera och det fungerar bra. Man känner en stor glädje varje gång han själv tecknar ett nytt ord. Det tar också längre tid för Melker att lära sig saker än i normala fall. Det bästa med Melker är att han är så väldigt kärleksfull och strålande glad. Han ger oss så otroligt mycket kärlek så det går inte att beskriva!
Hur skiljer ert vardagsliv er från andras med friska barn?
Det innebär mer arbete eftersom det tar lång tid för Melker att lära sig saker. Det blir mer sjukhusbesök och kontroller och dem hade jag gärna klarat mig utan. Givetvis har vi fått träffa många fantastiska människor tack vare Melker.
Hur ser ni på livet efter Melker?
Då och då kan man känna sorg över att Melker inte får vara en ”helt vanlig” kille, men vi måste gilla läget och gå vidare. Vi är tacksamma över att vi fått våra tre barn. Jag tror att man kan nå sina mål i livet trots att det blir lite annorlunda.
Hela syskonskaran
Har livet med Melker förändrat dig som personen Jenny på något sätt, hur? 
Det är klart att stora förändringar påverkar en som person. Jag kan känna att jag på något sätt växt som människa. Jag har lärt mig att livet inte är så svart eller vitt som jag naivt trodde när jag var yngre. Jag har omvärderat vad som är viktigt i livet. Jag har också upptäckt att jag kan vara stark och klara mer än jag trodde.
Vilka fördomar möter ni?
Vi har inte mött några direkta fördomar (ännu). Däremot tycker jag att det är jobbigt när okända människor tittar till lite extra och ser ut att tycka synd om mig.
Jag tror att alla människor har något jobbigt att bära, men vissa saker syns mer tydligt utåt.
Har du något/några råd till de som är mitt i livet när det inte riktigt blev som man tänkt sig?
Tillåt dig att vara ledsen, men anklaga aldrig dig själv för saker som hänt. En del saker som händer i livet kan man inte påverka även om man tror det. Försök att tänka positivt, det kunde ha varit värre! Du kommer att lära dig massor av det hela och du klarar mer än du tror! När Melker var nyfödd och det kändes jobbigt sa en vän till mig: Jenny, du kommer att bli en vis gammal gumma med tiden. 
Det hoppas jag på!
Har du något vardagligt motto?
Jag har nog inget motto direkt, men: Var tacksam för det du har i livet, om det så är ditt jobb eller din familj. Var stolt över dig själv!
Till sist: Melker, hur du än är eller kommer att bli, jag älskar dig för alltid! Jenny  
Jennys fina blogg hittar du HÄR
Och här hittar du mer info om Downs Syndrom

Kom ihåg att dela gilla osv om du vill att fler ska få läsa och bli uppmuntrade, kram

2 kommentarer