I det mänskligt sett omöjliga – Sara Ask

 

I dag är det dags för den uppföljande intervjun med Sara.
En person som aldrig slutar att fascinera mig.
Oavsett om du tror på Gud eller inte så tror jag att Saras ord kan få uppmuntra dig. Faktum är att hennes resa och livsberättelse inte går att återge utan hennes tro på Jesus
– i hennes fall är det just hjärtats tro och övertygelse som gjort livet möjligt igen.

 

 

Sara Ask

 

 

Sara, vem är du idag och hur skulle du beskriva dig själv i förhållande till för tre år sedan?

Jag skulle säga att jag är samma person idag som för två och ett halvt år sedan; jag är lika lycklig, trygg och framtidsvis. Men skillnaden är att jag idag, sedan jag blivit frisk, kan göra sånt som jag inte kunde förut. Flera av mina drömmar har slagit in. Men min personlighet har inte förändrats.

 

När vi pratades vid då, vad du allvarligt sjuk i cancer hur är din hälsa idag?

Sedan maj 2012 är jag frisk. Det är för mig ett totalt mirakel! Självklart har jag fått behandling inom sjukvården men att jag lever är ändå Guds förtjänst! Alla som känner mig vet att det har skett ett under. För några år sedan sa min läkare att det inte fanns något botemedel men nu är jag frisk!

Jag har vissa biverkningar kvar från de behandlingar jag gått igenom men jag mår väldigt bra och kan tex jobba heltid för första gången i mitt liv!
Det i sig är ett mirakel och något jag är så oerhört tacksam för!

 

Vad har hänt rent fysiskt med dig sedan sist?

Fram tills för två och ett halvt år sedan gick jag igenom en mängd olika behandlingar, inklusive cellgifter, strålning och transplantation. Våren 2012 kom läkarvetenskapen fram till en ny behandlingsmodell som inkluderade en benmärgstransplantation med benmärg från en donator. Det fanns stora risker och jag bad mycket innan jag tackade ja till att genomgå detta. Under hela tiden efter transplantationen var Guds beskydd över mig så tydligt. Jag drabbades inte av några infektioner eller avstötningseffekter.
Efter 3 månader kunde man konstatera att all sjukdom var borta!

 

Hur ser du på allt som du har varit tvungen att gå igenom?

Jag ser det som att den här världen innehåller orättvisor och ibland drabbar detta även dig och mig. Det är inget straff. Men när motgångar kommer i vår väg har Gud alltid en utväg. Han bär oss igenom. Han har redan gjort allt klart på korset och det vi behöver kan vi ta emot i tro. Det är inte alltid lätt att tro mer på vad Bibeln säger än vad våra känslor och fysiska sinnen säger, men det är detta som tar oss igenom och ut på andra sidan.
Det är fantastiskt tycker jag!

 

Vad har varit din rikaste tröst?

Min tröst finns helt och fullt i Gud! I tron på och i gemenskapen med honom.
Det finns också många människor som stått vid min sida och burit mig men hoppet i och förtröstan på Gud är störst.

Vad har fått dig att aldrig sluta hoppas?

Jag vet att Gud känner mina tankar och känslor och att han vill och kan hela.
När jag under flera år inte såg helandet med mina fysiska ögon så visste jag att detta var Guds vilja och att det en dag skulle bli verklighet. Varje gång vi ber för något kommer vi ett steg närmare bönesvaret.
Jag har också lärt mig att jag inte behöver försöka få Gud att ge mig något som han redan gett mig. Istället kan jag fokusera på att ta emot detta i tro.

 

Hur ser ditt liv ut idag?

Idag är jag frisk och har avslutat mina studier i Folkhälsovetenskap.
Jag har gift mig men min älskade Markus och jobbar heltid. Vi drömmer om att bosätta oss utomlands och jobba för människor som har det svårt. Detta är självklarheter för många människor men för mig är varje sak ett under. Jag tar inget för givet.

 

Ja, du har ju gått och gift dig – berätta mer.

Markus är verkligen Guds gåva till mig! Vi träffades när jag fortfarande var sjuk och blev tillsammans 2 veckor innan jag skulle läggas in och genomgå den sista transplantationen. Att han valde mig då, när det inte fanns några mänskliga garantier, visar på hans stora hjärta, tro och överlåtelse. Gud gav mig en livskamrat att stå vid min sida i en tid när jag behövde det som mest. När jag har varit svag och trött har han burit mig och styrkt min tro.

Vi gifte oss i juni 2013 i Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala.

Vad skulle du vilja dela av lärdomar och erfarenheter som kan vara till tröst för någon som går igenom en mänskligt sätt hopplös situation just nu?

Det viktigaste för mig har varit att veta att det inte hänger på mig.
Det hänger inte heller på att jag ska kämpa för att få Gud att ge mig vad jag behöver.
Han gav oss allt vi behöver när han dog på korset. Det är färdigt och klart.
Det vi behöver göra är att sätta vår tro till det han har gjort för oss. Vi människor är programmerade att tro väldigt mycket på det vi upplever med våra 5 fysiska sinnen. Men Guds ord talar om det som är mer sant än det vi känner och upplever.
Det handlar alltid om hjärtats tro.

Gud är med oss, han vet att det inte alltid känns lätt och när vi inte vet hur vi ska be så ber den helige Ande för oss med suckar utan ord. Jesus förstår hur vi känner det eftersom han kom ner till jorden och fick lida precis som vi här på jorden.

Vi är aldrig ensamma! Ge aldrig upp!

 

 

Har ditt vardagliga motto förändrats sedan sist? Om, På vilket sätt?

Mitt motto är fortfarande att våga gå sin väg och tro att Gud leder på rätta vägar för sitt namns skull. Att alltid försöka leva sitt liv för andra är en annan måttstock jag har.

***

Mer om Saras kristna tro kan du läsa HÄR.
För råd stöd och information om cancer, besök UngCancer.