Hand i hand med livet

Har börjat förbereda mig inför en föreläsning nästa vecka.
“Att välja livet genom allt”
Och vet du vad jag ständigt återkommer till…
Livet och döden är båda lika självklara. Men det är något med allt som liknar döden (läs sjukdom, smärta, ångest, förlust, tråkigheter osv) som fängslar oss och lätt gör oss paralyserade.
Vi glömmer allt som liknar livet (läs sova,vakna, äta, andas, skratta, gråta (ja det är också liv!) älska, leka osv) och tror att döden fångat oss.
Igår kväll såg jag en del av cancergalan på sjuan och tänkte på en sak.
Tittarna fick följa flera cancerpatienter och deras alltför hårda resa. De hade alla bokstavligt talat gått i dödsskuggans dal. Men majoriteten hade även tagit sig igenom den.

Vi gör den resan de flesta av oss – går igenom dalen, möter döden och kan inte blunda för det.
Men vi är många som överlever den resan.
Genom allt håller vi livet i handen. Så länge vi lever är livet vår närmaste följeslagare medresenär vän och kompanjon. Men vi glömmer det så ofta.

Varje andetag är bevis nog på att du går hand i hand med livet.
Släpp inte det taget så lätt.