Förtjänar hedersplatsen

Att det byggs stora kojor och att de leker livet är vardag här hemma.
Ett nystädat rum ser lätt ut som ovan en timme efter att mannen kommit hem från jobbet.
Hans fantasi har inga gränser och hans barnasinne är enormt.

När mannen är borta blir det väldigt tydligt – jag saknar honom!
Hans barnasinne och hans ständigt positiva inställning till allt tillför en enkelhet i vårt hem.
En enkelhet som har sitt ursprung hos barnen – att bara vara räcker gott och väl.

Är det pappa tro?…. Neeej….

Barnen är vårt centrum. Vi får parera mycket runt omkring dem och deras välbefinnande.
De tar inte över.
De råkar bara vara den gåva vi fått för att lära oss mer om livet.
Den gåva som gett oss ännu mer att älska med livet här.
Och en gåva som är så stor får gärna kosta lite grann (läs bla oro, pusslande av tider, övning i uthållighet, tålamod och tid).

Eller som min morfar alltid sa om alla små – “det bästa man har, sätter man på bordet”  och så satte han den dem där, mitt i centrum. Som en påminnelse om vad som verkligen betyder något.
En liten människa har mycket att lära och ge en stor.
Inte för att de ska diktera villkoren. Utan för att deras framtid dikteras mycket av vad och hur vi vuxna ger av tid engagemang och bemötande gentemot dem idag.

En annan väldigt vis man sa en gång att barnatro är långt mycket mer än lång erfarenhet och mängd kunskap hos en vuxen person.
DE – barnen står för något väldigt speciellt. 
Oavsett om de är mina, dina eller någon annans – är de mer än värda att sätta i centrum.
De förtjänar hedersplatsen!