Mitt i vårt vardagskaos med varma nätter, mysiga morgnar, spikande hamrande, badande, glassätande och ljumma kvällar – behöver jag det lite extra just nu.
Så igår hör jag någon sjunga oerhört vackra toner utanför vårt sovrumsfönster.
Samtidigt som rösten sjunger “you raise me up so I can stand on mountains…you raise me up to walk on stormy seas…” och jag går ut på altanen ser jag den vackraste regnbågen på länge som börjar i änden på vår tomt och bildar en båge över vårt grannskap.
Nej, det var ingen ängel som sjöng 😉
Nästan…det var vår granne Jill som för några år sedan vad Talang för sin fantastiska röst.
Och över oss råkade sol möta regn och bilda ett underbart skapelseverk.
Och mitt i det fick jag en känsla av frid.
Som om sången och regnbågen bara var för mig. Fint det.