Visar kristna falsk tacksamhet?
Ja hörni.
Malin Sävstam sa ju även det i sommarpratarna att hon va trött på att kristna skulle vara så tacksamma hela tiden.. Stämmer det? Och i sånt fall är vi tacksamma därför att vi helt enkelt är det? Eller är det falsk tacksamhet?
Går det att möta kriser i livet samtidigt som man känner tacksamhet? Jag tror det. Men inte alltid. Ibland är ju livet bara ett stort frågetecken. Kan vi kristna stå för livets frågetecken, eller är vi mest benägna om att ge andra svar.
Det finns ingen tro utan tvivel och tvivlet uppstår i livets dalar, i livets mörka stunder. Och där finns inga svar och där finns inte alltid tacksamhet heller.
Även om min erfarenhet som kristen lärt mig att jag oftast slutar med att känna tacksamhet till slut ändå. Men svaren lyser fortfarande med sin frånvaro i vissa av livets dalar.
Eller vad säger ni därute? Är kristna tacksamma därför att vi är det? Vad är kristna bra och dåliga på egentligen?
3 kommentarer
Anonymous
I am just a fat man on my way to heaven…
Bella
Fy vilken bra blogg emmilie! Jag förstår vad dom menar med att vi kristna alltid ska vara så “tacksamma”. Ofta kan det nog vara så att även vi kristna misstolkar det och tror att man måste vara tacksam för allt. Men så är det ju inte alls! Det gäller bara att man i de svåra stunderna försöker hitta andra saker att tacka för – saker som man verkligen är tacksam för!
Fortsätt skriva emelie! 🙂 Spännande läsning!
Anonymous
Vi,kristna är jo inte tacksamma för mörkrets gärningar,men för att vi har Gud som är trofast och hjälper…Hur än situationen är…HOPP 🙂