Utsikt och tankar

Jobbade igår kväll och fick njuta av sällskapet av underbara ungdomar och en underbar utsikt.

Vättern visade upp sin vackra sida…som nästan alltid.

Jag är ju på väg och igår kändes det extra sorgligt, att så många av de som blivit mina vänner och kollegor inte alls kommer att ha samma utrymme i mitt liv i framtiden.
Av naturliga skäl såklart.
Mycket av det som sker gör att jag naturligt funderar över vem jag är, var är jag på väg och vart jag vill vara. Vad vill jag lämna kvar.
Nej, jag ska inte dö men kan inte låta bli att tänka över sådana saker när jag är på väg att ändra rutt i livet. Sån är jag.
Vill alltid vara på väg åt rätt håll av rätt orsaker.

Det skulle även vara en oäkta bild jag delade här med dig om jag jag inte var lite genomskinlig i den process jag går igenom. Byta arbetsplats – till vilken….? :-), knapra mediciner och övervinna biverkningar, skriva ner mål och drömmar, och samtidigt vara mitt i småbarnslivet, mammarollen, någons älskling och vän.
Ja, mitt i livet med mycket att stundtals fundera över.
Men jag möter mig själv i det här. Lär mig mer om vem jag är och mer om vad jag vill dela med mig av till dig här och till andra i min omgivning.
Jag är inte rädd för något av det. Att möta mig själv och livet i livet precis som det är.
För det är väl precis det här livet handlar om. Ja, för mig just nu ialla fall.
Och vad är väl bättre då än att leva det.

Nu väntar en härlig eftermiddag med familjen och sen 30 årsfest.
Kram!