Många frågar om jag verkligen kan tro när livet är som värst. När allt går emot mig och jag tvivlar på godhet, kärlek och hälsa. Var finns en Gud mitt i den mörka tunnel man befinner sig i?
Mitt svar är hur ologiskt och paradoxalt det än kan låta – Ja. Jag tror mitt i smärtan för det är där tron har bevisat sig bestå. Det är där tron har förvandlats till hopp – ett hopp som aldrig har svikit. Frågorna består. Likaså tvivlen. Men tron på en Gud som ärstor nog att bära allt mitt tunga och liten nog att rymmas i mitt enkla hjärtaöverbevisar tvivlen gång på gång på gång.