Så känner jag mig lite just nu. Det har varit mycket en period och snart börjar en ny intensiv period. Jag mellanlandar och snart vet jag att inspirationen faller på igen. Genom enkla vardagsbetraktelser, möten med människor och samtalet med Gud. Men det är alltid lite speciellt när man är mitt emellan – på gång men utan vidare driv.
Som att hämta andan. Livsnödvändigt. Tomhetskänslan är viktig och oundviklig parentes i vår resa för att kunna fortsätta framåt.
2 kommentarer
Anonymous
Så bra skrivet! Du förklarade känslan bra på nåt sätt. Tack för att du delar med dig av ditt liv!Kram lina
Anonymous
Där beskrev du även min känsla. Så fint formulerat! kram Anso