Till alla ensamma och starka

Den här veckan har gått i rasande fart men ändå inte.
En fin vän sa en gång vid frågan hur det är att vara hemma med två små barn. Dagarna går fort men ibland går tiden långsamt.
Den känslan känns igen den här veckan.

Min underbara familj. Känner mig så välsignad

Vi har haft så mycket projekt med vänner med mycket skratt men ändå känns det som om tiden går långsamt när man saknar en i familjen. Tack och lov kommer mannen snart hem.
Det är även hur många som helst som hälsat på bloggen och läst Olivias fina berättelse om att sakna.
Detta har gjort att jag tänkt rätt mycket på alla som ofrivilligt saknar någon eller något i deras liv.

Kanske är du ensam som förälder, saknar ett syskon, saknar en eller båda dina föräldrar, saknar dina bästa vän. Dig har jag tänkt på.
Du som på olika sätt kämpar på i din vardag för att klara av det som man gärna är fler med att klara av. Klyschigt kanske, men all respekt till dig!
Tänk att det många gemensamt kan tycka vara jobbigt att klara av – finns det ensamma som klarar mycket bättre.

En bra Bok har ett uttryck;

Och kanske är det så. Det en klarar av gör inte en annan och tvärtom. Ibland tvingar livet oss att klara saker som vi inte trodde att vi hade styrkan att klara. Det är bara att konstatera att människan är stark. Och nog är det så att när man är som svagast fås styrkan någon annanstans ifrån.
För när det ser ut som om man inte skulle klara av det – gör man det ändå.

Och många ensamma, utsatta och sjuka gör just det – klarar av livet bra eller mycket bättre ändå.
Till dig ofrivilligt ensam utsatt eller sjuk – Du är bra och jag önskar dig människor i din närhet som kan få vara din medhjälpare och sällskap ibland. Du är stark, mycket starkare än du tror.

Till mig själv och den som vill – öva mig i tacksamhet över dem och det jag faktiskt har. Även om jag känner mig ensam eller utsatt, är det ändå mer än andra kan ha.