Söndagsbus

Efter en förmiddag i kyrkan åkte vi hem till små måsten.
Plocka ved, storhandla och sen bara göra ingenting.
Buset är väl det bästa. Eller myset skulle jag nog säga.
De där stunderna man hinner gosa lite längre. Kramas lite mer och prata länge om ingenting.
Lilla A har berättat om hur vi adopterat henne från Afrika och hur hon växt upp med att behövt att gå på toaletten på ett träd (!?) och om hennes hår (en lång kamouflerad sjal) som hon kan plocka av när hon känner för det.
Lilleman har berättat om hans stora, ja största fötter och hur han sett främmande djur i vårt hus.
Det som skiljer de här syskonen åt är deras samvete.
Lilleman måste alltid avsluta sina påhittade historier med att förtydliga att det bara är på låtsas medan lilla A pratar så att hon nästa tror sig själv till slut.

Ingen söndagsångest här.
Tar man en dag i taget rymmer morgondagen sin egen ångest och glädje. 
Och än är inte den här dagen slut.