Småsakerna

Jag gör det ganska ofta. Missar småsakerna för vad jag tror är storsaker fast att det egentligen inte är det.
Vill så mycket att jag glömmer bort att andas mellan alla “viljor”.
Jag tycker inte att det är något fel i att vilja längta och sträva efter mer.
Men jag tänker att jag behöver veta varför jag gör det och för vem.

För sen sker avbrottet. Mannens jobbresa som tvingar mig att stanna upp och leva i nuet med barnen, trädgården och mig själv. Jag har ingen aning om hur det är för andra med barn i 3 och 5 års åldern men mina barn är varken tvfantaster eller sittochvilafantaster. Så dagarna är en enda lång lek!
Med rätta om man tänker efter – för vem vill inte leka!?
Småbusa lite vid måltiderna, ta extra lång tid på sig att somna bara för att, njuta av solsken, en cykeltur, baka lite, hoppa i sängen, vattna blommor
O S V.

De är de här småsakerna som gör livet. Som jag inte hinner med när jag har för bråttom med att gå från vad jag vill A till vad jag längtar efter B till allt jag drömmer om C.
När allt i ABC finns här i mitt hus, i min närhet.
Nej ok, inte allt. Men du förstår vad jag menar.

Men det är det här jag funderar på med balans i livet.
Att hitta den.
Att leva i och med småsakerna och njuta i nuet medan man samtidigt tar sig an framtiden och drömmarna.
Är det möjligt tro?