Nostalgitripp

Som vanligt när jag är ensam i Stockholm blir alltid resan till en liten nostalgitripp.
Ingen tid eller energi går åt till att ta hand om barnen och jag har bara med mig själv och mina minnen att göra.

Tekniska högskolan sent i Lördagskväll.
Där gick jag på och av i mitt pendlande till Mariatorget under tre års studier på Stockholm Musikkonservatorium (Rytmus).

Men jag var ju alltid tvungen att ta Roslagsbanan innan jag gav mig ner till tunnelbanan.
I Söndags blev det en 30 minuters tripp av minnen.

Same same. Tågen är desamma som för tio år sedan.
Likaså kände jag mig precis som för tio år sedan.
Hållplatserna berättar alla sin historia.

Åkersberga – hemma och borta. Hem och ändstation. Så många gånger jag sprungit rakt in i tåget till varningsljudet av bommarna som går ner. Så många gånger jag köpt SLkort i pressbyrån där.
Roslags Näsby – dansens hållplats. Hur många gånger har jag inte stått och väntat på den perrongen efter ett grymt roligt men svettigt danspass. Där har jag stått i alla väder och har tiden funnits har jag sprungit in på lilla Coop och köpt mig en snickers eller frukt till tåget hem.
Sorgen av att inte kunna fortsätta dansa lika mycket och glädjen över all dans jag fått dansa.
Djursholms Ösby – min tonårskärleks hållplats. Så mycket känslor under den tiden, nästan så att jag kan känna dem igen.
Tekniska högskolan – Platsen där vi stått och halvfrusitihjäl i väntan på nästa tåg, eftersom vi råkade missa det första… Köpt en korv inne på SevenEleven bara för att få stå inomhus och vänta.

Blir nästan lite gråtmild när jag skriver.
Ljuden dofterna bilderna fångade mig i helgen. De tog mig tillbaka till min ungdomstid (jo jag råkar ju vara över 30 nu även om jag lätt glömmer det) och berörde mig. Fint och känslosamt.

Måndag och jag är tillbaka till 2013.
What´s up den här veckan vet jag mycket väl.
Låt oss fånga den och leva i nuet.
Hur mycket vi än kan minnas gårdagen har vi ingen annanstans att gå än framåt.

Kram