Ibland är möten med folk som en skänk från ovan. För ett par dagar sedan tänkte jag mycket på en speciell sak och vad det innebar för mig. (jag vet, kryptiskt men vill inte säga mer) Dagen efter träffar jag spontant vid två olika tillfällen två vänner, från studietiden som jag inte haft kontakt med sen dess. Båda de samtalen kom att handla om de jag nu tänkt extra på och blev till sån uppmuntran för mig.
Det är så fantastiskt att sånt händer! Kalla det vad du vill – övernaturligt ingipande, tillfällighet, tur… Men det händer – de där mötena man inte räknat med som får betyda så mycket. Tacksam är vad man blir!