Min resa räknas

Likaså din.

För ca 1,5 år sedan hade jag aldrig föreställt mig att jag skulle jobba, studera och vara mamma samtidigt. Att dessutom ha ork till att träna.
Men så händer något – en medicin. En egen vilja. En familj fullastad med kärlek.
En ny tid.
Så fort jag idag mår lite sämre påminns jag om den period av sjukdom som var.
Vissa perioder i livet har jag inget minne av. Jag gissar att jag var alltför upptagen med att bara hantera livet. Försöker jag att minnas särskilda perioder och inte lyckas känner jag sorg och önskar så att mina förutsättningar då var annorlunda.
Men så var det inte.
Jag ser även styrka, driv och en enorm vilja för mig själv och mina barn.
Trots motgång gjorde jag långt mer än jag kunnat ana.
Jag ser insikter och lärdomar inget annat än just mitt liv kunnat lära mig.
Jag ser vänner och familj som med sin kärlek burit och visat omsorg om mig.
Jag ser mig som den jag var men även som den jag är idag.
Och trots att jag medan jag skriver funderar på om jag verkligen vågar skriva det
– för är jag fortfarande vid bättre hälsa om några månader?
Jag vet inte. Men jag vet att min resa räknas.
Och jag vet att den sträcka som ledde mig hit ger mig det jag behöver för den sträcka som kommer, sjuk frisk stark eller svag.

Så mycket vi går i genom i livet som vi bara är tvungna att göra själva
för att bli vara och göra dem vi är och gör.
Din resa räknas. Varje stund dag och tid.