Mannen talar guld…

 …eller!?

Härom natten vaknade jag av att mannen väckte mig med en klapp på kinden och några väl valda ord.
Till att börja med får jag nog berätta att min man har som regel att gå, prata och agera i sömnen. Det kan hända vad som helst här hemma på nätterna.
Så det var nog mer vad han sa som förvånade mig.
En klapp på kinden och med stilla röst “bättre än bild än tusen ord”, sen lade han sig ner och somnade om.
Jag låg sedan länge och funderade på om det där var ett meddelande av djupare karaktär till mig.
Vad skulle det betyda? Ska jag ta bättre bilder? Ska jag prata mindre?
Betyder ord ingenting egentligen? Bättre en bild…
Ja, alltså fundera när man är trött ska man ju inte, det vet väl alla!

Men något slags budskap var det kanske ändå.
“Image is king” säger man ju idag. Förr var det “message is king”.
Och så är det nu för tiden – mer ett intryck än ett budskap.
Alla och allt passerar så fort att det är svårt att göra bättre en andra gång.
Eller du kan aldrig prata dig ur hur du lever ditt liv – för alla kan följa dig både här och där.
Ditt budskap är inte vad du bäst formulerar utan vad du bäst presenterar.

Och det hände idag. Två tonårssöner till en bekant satte sig vid vårt bord i kyrkan och när vi hälsade på varandra skakade de båda hand med fasta och trygga händer och såg mig i ögonen.
Wow har jag hunnit tänka flera gånger idag. Hade jag haft en tonårsdotter hade jag presenterat henne för dem och bett deras föräldrar om råd i barnuppfostran.

Jo, mannen talar guld…