Lisa om att älska kämpa och vinna!
Det är ofta som vi får höra och läsa om människor som utvisas ur vårt land till länder som egentligen inte alls är säkra. Det är en fruktansvärd upplevelse för den som måste lämna tryggheten i Sverige och många inblandade är alltid berörda och gör allt de kan för att stanna kvar.
För dig som inte har så stor inblick hur det fungerar att vara ”invandrare” i Sverige har Lisa hjälpt mig med en längre förklaring utifrån deras fall som du kan läsa HÄR (rekommenderas starkt!).
Ett olyckligt missförstånd gjorde att Willson en kväll blev tagen av polisen när han inte kunde uppvisa svensk legitimation. Från att ha vandrat fritt på våra gator blev Willson placerad i ”förvaret” i Gävle fram till utvisning. Lisa fick inte träffa Willson hos polisen, utan först när han överlämnats till ”förvaret”, och där under bestämda besökstider.
Trots oroligheter och fara för Willsons liv utvisas han med poliseskort till Zimbabwe efter tre veckor.
Jag har sedan ca 5 år tillbaka världens finaste sambo, Willson. Han är otroligt godhjärtad. Han tror gott om alla och ger alla en andra chans. Han är mycket glad och positiv i allt han gör. Han kommer ursprungligen från Zimbabwe och har bott i Sverige i snart 7 år. Han är utbildad dansare och jobbar som danslärare/koreograf/dansare i olika projekt.
Han har en Zimbabwisk mentalitet när det gäller att han tror att “allt ordnar sig”. Därför är han inte lika strukturerad och planeringsbenägen som jag är och det har varit något som har påverkat mig till det bättre. Att inte stressa för mycket att ta det lite mera som det kommer och att inse att det alltid ordnar sig. Sedan tror jag att jag med mitt svenska sätt att planera och strukturera också har hjälpt honom i arbetslivet där man i Sverige behöver vara lite mer strukturerad än vad de i alla fall är i Zimbabwe.
![]() |
Båda är även grymma dansare. På bilden afro… |
Det händer då och då att vi säger till varandra att vi är starka tillsammans och påminner varandra att om vi klarade en utvisning där allt ett tag kändes osäkert, så kan vi klara allt.
Det är något som ger en perspektiv i vardagen. Att inte förstora upp små problem som verkligen inte är något att fokusera på. Jag tror också att det har gjort att vi uppskattar varandra mycket mer i vardagen.
Det har också påverkat min förmåga att ta tag i saker själv, ringa, leta information och själv söka reda på vad som gäller och inte falla tillbaka på någon annan.
Det gick ganska bra för oss att skicka sms. Så vi skickade sms varje dag för att försöka behålla kontakten. Berätta om speciella händelser i vardagen att man klarat en tenta, att någon fyllt år eller att första avocadon var mogen och smakade jättegott. Små saker som gör att man känner sig delaktiga i den andres liv.
Jag tror också att det är viktigt att omge sig med människor som stöttar en under hela processen Personer som man kan få ventilera med och som kan ge en kram när man behöver.
Även fast jag var ganska ensam i min kamp på hemmaplan stöttade mina vänner och min familj mig mycket och det gjorde också att jag orkade mer. Jag fick kontakt med andra personer i liknande situation på ett forum på internet. Där stöttade vi varandra mycket och kunde dela erfarenheter om kontakten med Migrationsverket och ambassaderna vilket var väldigt värdefullt.