Jag väljer livet
Inga långa rader ikväll men jag har fångats av två artiklar jag skulle vilja rekommendera dig att läsa.
Landet jag lämnar – Sverige år 2013
och
Det finns ingen förälda “ledighet” längre
För många kan dystra prognoser och deppig information bara göra dem mer ledsna och besvikna med tillvaron. Då blir du kanske inte superpepp av att läsa artiklarna.
För många andra (läs även mig) är det många gånger så att jag får en skjuts i baken av att ta del av en krass och många gånger hård verklighet.
Det dåliga utmanar mig och får mig gång på gång att inse hur mycket jag tror på det här livet som något gott – och väljer därför att hoppas och tro på att det går att vända en dyster prognos.
Hur mörk den än ser ut.
Jag väljer livet och uppmuntrar dig att haka på.
Om livet gjorde något så underbart att du och jag står här idag med allt vad det innebär.
Då vill jag tro att vi tillsammans kan påverka och förändra till det bättre.
Och små steg är bättre än inga alls.
2 kommentarer
Ulrika
Vad vi gör av det vi har kan vi tack och lov påverka själva! Det ger hopp. Men nog känner man sig lite deppigt liten när det gäller detta med det rådande samhällsklimatet och allmänna åsikter som ska tvingas på alla uppifrån och ner. Ett av de största problemen just nu med vår demokrati är att de politiker som röstas in sitter och bestämmer saker över våra huvuden. De har en bild av hur de tycker saker ska vara och den som inte håller med anses för dum att förstå sitt eget bästa. Så sitter man och skriver förslag och motioner som t.o.m. går emot den allmänna opinionen. Detta med föräldraförsäkring och kvotering är ju ett exempel på det. Trots att det gång på gång visar sig i opinionsundersökningar att föräldrar vill bestämma över fördelning själva återkommer förslagen och diskussionerna gång på gång om att vi borde tvingas dela mer lika o.s.v. Man belönas ekonomiskt om man gör som farbror och tant politiker vill. Eller så kan man se det som att man bestraffas om man gör tvärtemot vad de vill. Barnets bästa? När man vill tvinga folk att låta bebisomsorgen inklusive amningstidens längd avgöras av politiska regler snarare än vad som fungerar bäst för barn och föräldrar.
Jag är så glad att vi har en ekomisk situation som tillåter oss att dra ut på föräldraledigheten och faktiskt just i dagsläget i.a.f. dela lika hör och häpna – men inte på det sätt som politikerna tänkt sig. 😛 Vi har valt att leva på en lön under barnens första år. Därmed har vi sparade dagar så mannen kan ta ut en del också, just nu en dag per vecka för äldsta sonen. Och vi kommer göra allt vi kan för att även sista barnet, vilket det nu blir, ska få vara hemma första åren och sedan förhoppningsvis kunna få vänja sig långsamt vid förskolan. Vi har dock frågetecken kring min framtida arbetssituation så den biten är långt ifrån klar. Men vi gör vad vi kan. Och jag är så tacksam att vi kan välja just nu i.a.f. Alltför många tvingas av ekonomiska skäl sätta sina barn i förskola tidigt. För vissa barn går det bra, för andra inte. Och jag lider med de barn och föräldrar som har det tufft. Önskar så att vi tillsammans ska kunna skaka liv och vett i politikerna och också alla som röstar så man kan se längre än politisk korrekthet och istället använda sunt försnuft!
E M M I L I E S om att leva...
Ulrika,det låter vettigt med hur ni planerat föräldrarledigheten. Det är ju stort att man har möjlighet att göra så.
Hoppas att framtiden ska utvisa vilka vägar du ska gå med jobb osv.
Ta hand om er i er fina familj. Kram