Hemmablind

Ibland blir man ju det – hemmablind.
Att se en sak tillräckligt ofta så att man till slut faktiskt slutar att se den.
Det bästa då är att lyfta blicken och se samma föremål fast från ett annat håll.

Det har hänt mig i veckan..
Promenader i våra fina kvarter – runt knuten och lite längre bort, har gett mig nya perspektiv på hur vackert vi faktiskt bor.
Hur bra jag har det, som får bo och leva där jag trivs.

Det bästa vi har är kanske det som är alldeles för nära för att vi ska lägga märke till det.