Good morning gymselfie

Det här med att jag faktiskt kan och orkar träna igen är som jag skrivit förut
– en enorm vinst!

Det jag trodde var nästintill en omöjlighet har kroppen och knoppen bevisat vara helt fel.
Det har kostat och vissa dagar kostar det fortfarande mer.
Men jag älskar det.
Jag älskar självaste grejen att jag inte är där jag var förut lika mycket som jag älskar den faktiska träningen.

Många gånger på ett pass eller i gymmet, får jag nypa mig i armen och påminna mig om att jag faktiskt står där för att jag kan och att min kropp tagit mig en lång väg från där jag var förut.
En jättebra påminnelse när jag i andra områden önskar att jag hade tagit mig längre eller redan övervunnit något jag tror är omöjligt.
Det är ingen klyscha det är sant – det omöjliga är möjligt…för den som tror.
Vissa saker tar bara lite längre tid.

Och kan jag så kan du!

Sen det här med selfie i gymmet…det enda där inne som inte känns helt ok.