En onsdags bekännelse…

från vardagssoffan.

O S T
O B O Y
och fötterna i viloläge.

Jag är varken gravid eller sjuk.
Mannen råkar vara borta och jag råkar tycka att jag är värd lite av vad jag älskar mest en kväll som denna.
Ost äter jag ju dagligen.
Men Oboy! Yummie! Och det är inte alltid jag är sugen på den sockerkicken.
Men i kväll smarrigt som aldrig förr.

 
Sommaren har varit så fantastisk och det har varit lätt att lämna lite fotspår från den här inne.
Men just nu är jag i uppstartsläge för så mycket och jag är fokuserad på att få ordning på vardagen…Kameran hinner inte fram under dagarna och jag roddar förskoleschema jobbschema möjliga pluggscheman (! mer om det senare) och drömschema…Jag roddar höst liv och förändring för fyra familjedeltagare.
Livet liksom.