Du är inte perfekt

So what!?
Det är inte jag heller… Och nämn någon som är det!

Vet inte om du tänkt på det, men barn skyler inte sina brister men vi älskar dem ändå.
De är precis sådana som de är och vi ser hur de växer i mognad och insikt. Vi låter dem vara och göra sina misstag just därför att de lär sig av dem (ja ibland är det rätt att förhindra vissa misstag).
Men vi låter de köra på och vara den de är.

Ibland är det som att den mognadsresan ska ta slut bara för att man typ tar studenten blir mamma eller någon annan särskild gräns.
Helt plötsligt ska du älska dig själv, veta vad du ska göra, tro och bete dig bara för att du nått en viss ålder… Tokigt!

Mognadsresan pågår ständigt för mig. Jag kan varken stanna klockan eller åldrandet, så lika bra att acceptera mina svagheter och misstag och inse att jag kan satsa på mitt liv ändå.
Jag är inte och kommer aldrig på denna jord bli perfekt!
Men jag är värd något, jag är fullastad med gåvor och inbyggd potential som är tänkt till att användas. Jag är viktig och tror att jag har en plats att fylla på den här jorden.
Du med!

Vad händer om vi aldrig går satsar eller vågar bara för att vi lägger all energi på och väntar på att en känsla av “perfekthet” ska infinna sig – just precis ingenting.
Så helt operfekt kommer jag att fortsätta framåt och tro att det finns utrymme för lite misstag, felsteg och en hel del brister. Jag vill hellre leva livet och följa mina drömmar och lära mig längs vägen.

Vi är inte perfekta , men vi kan leva livet precis som vi är.
Fint och perfekt 😉 eller hur!?