Bloggen och saker man funderar över
God eftermiddag!
Nu är det snart helg, så du som längtar…håll ut! Bara en dag kvar.
Sa ju igår att jag funderat på saker jag ångrat här i bloggen. Ångrat och ångrat är väl fel uttryck men undrar om jag skulle skrivit idag.
För det första det HÄR inläggets första del. Tänkte när jag såg det för ett par dagar sen hur tänkte jag där? vill jag ens bli en bamseblogg? var det nödvändigt när jag egentligen inte bryr mig om hur många ni är som tittar in? ja och så rullar tankarna på…
För andra delen av det inlägget – Det är jag! Det står jag för och menar vartenda ord. Det är sånt jag går igång på och vill skriva mer om. Peppa peppa peppa och utmana dig till glädje!
Jag önskar få göra dig som läser uppmuntrad och glad i att leva.
Men om min blogg blir på topplistan eller inte spelar liksom ingen roll. Jag gör det här för att jag älskar det…så i efterhand känns det där inlägget lite väl på för att va jag…Hänger du med?
Jag står för allt jag skrev men det kanske inte va helt nödvändigt.
Vad tänkte du om det inlägget? För på eller?
Det andra var senast i lördags då jag skrev att jag behövde besöka jourcentralen, men som jag på söndagen plockade bort. Flummigt?! Jag vet.
Men saken är den att jag inte riktigt landat i om jag vill diskutera min hälsa här. Hur mycket ska vara privat osv. Sen är jag ingen person som gillar att fokusera på mina kroppsliga besvär. Har så mycket mer roligare som pågår i livet.
Ja, det va två exempel.
Ja, och så är det! Jag har inte bloggat så länge men jag kommer ju tveklöst skriva sånt jag inte vet hur jag ska ställa mig till igen. Livet förändras och med livet förändras jag. Och jag tror dessutom man utvecklas när man vågar se det man “ångrat” och vill förbättra utan att trycka ner sig själv.
Men jag lovar att jag är ärlig och skriver om sådant som jag tror på!
I bland undrar jag bara över vad jag ska dela och inte. Och så är det väl när man till stor del låter andra titta in i en del av ens liv. Jag har ju valt det själv, men då gäller det ju även att veta att man är ok med vad man delar….
Ja det var lite tankar om det. Tänker du att du saknar något här inne? Vill ha mer av något? Mindre av något? Undrar över något? Släng i väg ett mail eller kommentera!
En kommentar
Ulrika
Hmm. Jo visst kan man fundera lite i efterhand ibland. Ibland förändras man i snabbare takt också och då kan något man skrivit för några månader sedan kännas lite off så där.
När det gäller ämnena du tar upp här så jaaa… Jag reagerade lite negativt på när du ville ha hjälp att sprida bloggen och så. Alltså jag förstår att du vill nå ut med budskapet till så många som möjligt och det är något jag stöttar till hundra procent. Men jag tror en bra blogg kan sprida sig själv om det är det som är målet. Jag är inte något fan av jantelagen heller men ska jag ju tillägga men på något sätt reagerade jag lite negativt i.a.f. när det blev för mycket fokus på att gilla bloggen o.s.v. 🙂
När det gäller att blogga om hälsan så är det ju självklart något man måste känna efter själv. Själv tycker jag det är fantastiskt inspirerande med personer som har lite “skavanker” men som gör sig livskvalité ändå, fokuserar på det som är bra o.s.v. Jag blir ofta nyfiken på sånt – speciellt som jag gått igenom en del själv så där. Jag suger åt mig av alla inspirerande människor. Personligen skulle jag gärna vilja veta mer om din hälsa o.s.v. men jag kan tänka så här… Om du skulle vilja dela med dig mer av det kan du ju fokusera på att berätta t.ex. vad det är för hälsoproblem/besvär du har och lite allmänt hur det kan påverka eller vad det innebär och sedan din filosofi kring detta och hur du bemöter det. Då kan vi andra ta del av det och låta oss inspireras. Sedan finns ingen anledning att berätta dagliga detaljer liksom om det känns för närgånget eller är något du själv väljer att flytta fokus från. Jag tänker lite så här – om vi inte visar upp våra svagheter eller svårigheter/utmaningar så syns de ju inte heller för människor utåt och då kan man dels misstolkas om man har en jobbig dag t.ex. och kanske inte orkkar vara optimalt trevlig men kanske ännu värre så låter man inte andra människor få möjligheten att uppmuntras genom hur man själv bemöter sina utmaningar. Tänker lite på Sara som du presenterade på bloggen för en tid sedan t.ex. Hon väljer ju också att inte fokusera på sin sjukdom och hon uppskattar att hennes vänner inte tänker på henne som sjuk, men hon delar samtidigt med sig och berättar om sin situation för att ge andra kraft. Hon skulle säkert ses som en fantastisk person i.a.f. men det är ju den aspekten att hon lever med en svår sjukdom och gör det så fantastiskt som är det som berör människor allra mest. Om hon inte alls delat med sig av detta utom till sina närmaste så hade ju en massa människor missat detta fantastiska.
Ja, lite så tänker jag. 🙂