Att leva för andra…

…innebär ibland att man måste göra något mindre för sig själv.

Jag fick ta del av enormt mycket kunskap och insikter under mina dagar i Almedalsveckan, och något som återkommer är hur fler börjar ta tillbaka barn och ungas rätt.
Vuxna talar gärna om sina rättigheter – att det nästan är en plikt att förverkliga sig själv, att följa sina drömmar, att ha barn, att gå sin egen väg osv…

Visste du tillexempel att det har gått så långt åt den “vuxnes rätt” att man
– kan undkomma ett straff bara föra att man utförde ett brott berusad.
– kan undgå att bli straffad för övergrepp mot barn eller minderårig bara för att man var berusad.
– inte behöver rädda ett barn i synlig nöd så länge det inte är sitt eget.
– inom familjejuridik ofta betonar en förälders umgängesrätt på bekostnad av barnets bästa.

Men fler säger ifrån och börjar lyfta barns och de ungas rätt och jag önskar att det blir fler.
För när började vi tro att det skulle vara något lyxigt och häftigt med att bara leva för sig själv och efter sina egna behov och villkor… När missförstod vi hela grejen med att gå före så pass att vi är mer intresserade av att sätta ner våra fötter än vad vi är intresserade över vilka fotspår vi egentligen lämnar.
Kan det kanske vara därför fler och fler unga mår så dåligt och saknar framtidstro – vuxna har slutat trampa upp vägen för yngre, slutat pusha yngre för att det kan betyda att man förlorar sitt eget på vägen…

Ett liv för andra har och kommer alltid att vara attraktivt och fyllt av livslust.
Tänk om vi såg att vi verkligen lever när vi gör det för andra.
Att vi kan följa våra drömmar med och genom andra.
Att våra drömmar varken har en framtid eller överlevnad utan alla våra barn och unga.
Att vårt självförverkligande kan ligga i att någon yngre ser det goda vi gör och väljer att återanvända det vi råkar vara så stolta över.