Att fnittra och släppa loss

Jag har förmånen att få jobba med unga och jag vet inte om det finns några som inspirerar mig så mycket som dem.

Den här helgen har vi varit på tonårshajk i Sävsjö. Rent konkret innebär det att vi har tävlat på Bodaborg, haft filmquiz och ätit massa godis.
Det har fnittrats och skrattats och några av oss har sovit mindre (läs 4 timmars sömn) än resten.
När vi tävlade i Bodaborg utmanades jag i att cykla som en tok, och tänka ut smarta lösningar…
Men mest av allt var jag mitt lilla lags (5 underbara tjejer 13-16 år) lilla svans.
Jag hakade på dem i allt och höll en rätt låg profil. Inte för att jag var ledare.
Utan för att de var så mycket bättre och mer på hugget än mig.

Jag och Hilda i “badrummet”

De inspirerar mig att våga vara mig själv och släppa loss.
Att inte hålla så hårt på vad man borde säga eller borde göra.
De är spontana, ärliga och äkta. De fnissar och leker livet – något jag vill göra.
Leka livet medan jag lever det.
Kasten mellan glädje och förtvivlan kan vara rätt snabba men det innebär också att skratten och gråten finns nära till hands – och är därför lättare att dela med andra.

Sorry grabbar, men tjejer är mer fnittriga – och jag älskar det!
Det en glädje som är nära till hands och som väger upp våra ibland lite mer analyserande tankar.
Sorry tjejer men grabbar är mer raka – och jag älskar det också!
Det är en rakhet som håller mycket svartsjuka och skitsnack borta.

Jag lär mig mycket av att få jobba och vara vän med unga.
Men framförallt – de inspirerar mig till att fnittra, släppa loss och leka livet medan jag lever det. 
Tack för det!