Svårt sant och värt

Såg du Skönhetsbubblan igår?
Så tråkigt att det blivit så skruvat med strävandet efter ett “perfekt” yttre.
Jag säger inte att jag förkastar skönhet och längtan efter att känna sig attraktiv och vacker.
Snarare tvärtom – för jag tror att det kommer inifrån…skönhet alltså. Och dessutom är alla vi sköna och vackra på olika sätt – Unika.
Sen kommer vi alltid få kämpa med saker som vi inte är helt supernöjd med oss själva. That´s life.

Ulrika skrev en skön kommentar på förra inlägget ;

Usch ja jag håller verkligen med. Såg lite på dokumentären igår och man blir sååå ledsen. Man kan inte värdera sig utifrån utseende eller något annat överhuvudtaget som är föränderligt. Och jag blir så ledsen att människor hellre vill vara rynkfria och inte kunna röra en min än att visa sitt inre genom mimik. Det som är trasigt på insidan blir inte helt av att man fixar med utsidan.(visa ord U)

Det är svårt att älska sig själv precis som man är. Men vi har tid på oss.
Och vi är mycket mer än en rynka, taxöra till tutte eller en dubbelhaka. Och tur är väl det!
För det är sant att vi duger som vi är – och sanning är värd att sträva efter.