Tillfälligheter

Väljer att dela en sann historia idag på mitt babbel..

Det var en märklig händelse som ledde fram till en av de vackraste Kristusstatyerna.
Bertel Torvaldsen hade fått uppdraget att smycka en kyrkan invändigt.
De tolv pelarna som höll upp taket framme vid altaret gav honom inspiration: längst fram i kyrkan skulle han göra tre meter höga statyer föreställande Jesu tolv lärjungar. I mitten skulle förstås en mäktig Kristusgestalt stå, dubbelt så hög som de andra. Vilket mäktigt konstverk det skulle bli!

Statyerna krävde månader av arbete. När de tolv lärjungarna äntligen stod färdiga, var det slutligen dags för Kristusstatyn. Thorvaldsen arbetade länge och noggrant för att få statyn precis så som han föreställt sig den. När han var färdiga stod Jesus med blicken vänd upp till Gud och armarna lyfte i bön.
En storslagen bild av Jesus som ber till sin Far för en ond och hård värld.

Det var med spänd förväntan Thorvaldsen återvände till ateljén morgonen efter att statyn gjorts färdig. Men så snart han såg den stängde dörren in till rummet där statyerna stod, förstod han att någonting hade gått snett. Dörren borde ha lämnats öppen, och nu var risken stor att Kristusstatyn var förstörd.
Och mycket riktigt – gipset hade torkat så långsamt att huvudet hade sjunkit ner så att blicken nu var fäst på marken istället för upp mot Gud. Händerna sträcktes inte längre upp i bön , utan hade sjunkit ner mot golvet. Flera veckors arbete var förstört.
Thorvaldsen betraktade bedrövat statyn. Men...

Han tittade igen. Och nu såg han plötsligt att statyn, som inte alls stämde överens med den vision han hade haft, istället hade blivit en sannare Kristusgestalt.
En Kristus som inte vände sig från människorna, utan vände sig till dem med utsträckta armar.