Minnen inte bilder

Ja ha, så var vi där. Att vi till en viss procents chans kan ha förlorat alla våra värdefulla bilder, dokument och, ja allt viktigt man kan tänkas ha på en dator.
Har det hänt dig någon gång så förstår du känslan.
Man känner sig oerhört maktlös och nästintill rånad på oerhört värdefulla minnen.

Men vad gör det med oss när vi hänger upp oss så mycket på sparade detaljer. Missförstå mig rätt – självklart är det oerhört starka känslor knytet till bilder från stora dagar.

Vi kan se bilder och minnas med glädje. Men ingenting från förr borde ha så starka band till oss att vi inte kan släppa taget om det. Vi behöver vara fria för att leva fullt ut i nuet.
Det är från och med nu som vi går framtiden till mötes.
Vår dåtid var vår sprängbräda till vart vi är idag….Just det – språngbräda. Vi står ju inte kvar (förhoppningsvis) och stampar på samma ställe som där alla bilder togs.

Jag kommer sakna våra bilder om vi har förlorat dem. Men jag har bestämt mig för sen något dygn tillbaka att jag inte tänker lägga mer tanke och energi på något som jag inte kan rå på själv.
Bilderna kan vara förlorade – men minnena är kvar. Och det är ju just de som ger rikedom åt mitt inre, inte bilderna.
Kanske har allt fotande som digitalkameran medförde, fått oss att lägga mer energi på att bevara dåtiden än kraft och mod på att ta oss an framtiden…

Kanske ska vi bli bättre på att samla våra minnen i våra hjärtan.
Och låta det som var av högtidsstunder, erfarenheter och värdefulla detaljer bli den ryggsäck som gör oss redo att ta sats mot nästa dag, vecka, månad eller år.