Pärlor

God morgon !

Fick tipset om den här artikeln från Washington post från en god vän.

“Joshua Bell is one of the world’s greatest violinists. His instrument of choice is a multimillion-dollar Stradivarius. If he played it for spare change, incognito, outside a bustling Metro stop in Washington, would anyone notice?
…each passerby had a quick choice to make… Do you stop and listen? Do you hurry past with a blend of guilt and irritation, aware of your cupidity but annoyed by the unbidden demand on your time and your wallet? Do you throw in a buck, just to be polite? Does your decision change if he’s really bad? What if he’s really good? Do you have time for beauty?…”

En av världens bästa violinister väljer att spela i tunnelbanan.
Men tar man sig tiden att lyssna bland vardagligheter.

Min vän skriver såhär

Poängen är väl att vi ibland behöver påminna oss själva om att stanna upp och ta in det vackra i livet – inte bara skynda förbi, och kanske missa flera skatter på vägen Vad skyndar vi oss för??
Ibland är man ju riktigt stressad av någon anledning, ibland kanske av bara farten.
Han som satt och spelade här på tunnelbanan; kunde man annars gå och höra med en biljett för flera hundra i en konsertlokal; kanske fler hade insett det vackra i hans fiolspel då?

Missa inte vardagens pärlor och diamanter – det finns bland de mest vanliga vardagsdetaljerna.