Ja till han och hon

Jag håller med den här artikeln.
Jag ser det i mina egna barn. Jag ser det definitivt i mitt äktenskap.
Vi är olika. Han och hon.

Olikheterna berikar.
Jag är stolt över mina kvinnliga drag och jag vill att min dotter
ska växa upp och vara stolt över sina.
Förmodligen en hel del olik mina, men faktum kvarstår att hon är kvinna.
Och min son kommer att vara en man. Även det något han ska vara stolt över.

Självklart ska vi hjälpa varandra att bli den bästa jag vi kan oavsett vilket kön vi har.
Vilket även innebär att bekräfta de styrkor vi har.
Vissa på grund av att vi faktiskt råkar var kvinna eller man.
Vissa på grund av att jag bara råkar vara jag…med en gnutta kvinnlighet som inspirerar 😉