Att få en kram…

…när man minst anar.

 

Igår drog vi direkt från jobb och förskola till kusinerna på andra sidan stan.

 

Gänget.

 

 

 

 

O N S D A G

Mitt i veckan och jag började morgonen med att ha helt fel koll på schemat för både mig och barnen. Jag skyller på att det är alldeles för mycket nu.
När en av fröknarna gav mig en kram precis när jag skulle gå – blev det den bästa kramen på länge!
Du vet, när man minst anar och när man själv känner sig som minst mottaglig för det (för att alla tankar och känslor är all over tenta jobb fönsterbyte källarprojekt sättfamiljenförstprojekt) men man behöver det som allra mest!
En sådan kram så att ögonen vattnas och man blir både rörd och tacksam. Fint!

 

Jag räknar ner som du förstår….