Det som är trasigt…

…har alla möjligheter att bli helt.

Vi har börjat sortera ut det som är dåligt och inte ska vara kvar.
Det som är gammalt och har gjort sitt här hemma.
Vi har börjat räkna på vad det kommer att kosta att göra bättre och beboeligt.
Vi spånar idéer på hur det kan tänkas bli när det är färdigt.
Vi har gjort det förr och vet att det kan gå.
Det som är trasigt och gammalt kan bli bra och helt igen – utan att för den delen förkasta det som i grunden är bra att bevara.
Och när väggarna är putsade och golven lagda kommer vi fortfarande se sprickor i fasaden av att huset gjort och gör sin resa i tiden. Sin resa med yttre och inre påfrestningar.

Jag har också gjort det. Sorterat och gjort mig av med gammalt som måste bort för att jag ska må bra. För att jag ska vara hel.
Flera gånger faktiskt. Och varje gång har det fungerat.
Jag har varit trasig flera gånger och ibland har jag blivit hel av bara farten. Ibland har jag varit tvungen att beräkna kostnaderna för kunna bli det.
Ibland har jag inte ens varit mogen att bli hel förrän tiden varit inne eller förrän den någon påpekat att något inte ser ut att stå rätt till.

 
Ja, jag har varit trasig…senast just nu faktiskt.
Eller kanske inte trasig. Men jag har sprickor. Jag kommer aldrig att bli fullständigt hel och komplett. Jag har sprickor i fasaden och jag är märkt av yttre och inre påfrestningar. Och många gånger är jag ett levande bevis på att det som en gång var väldigt trasigt kan bli helt. Jag är ett bevis på att sprickor inte gör mig illa, det gör mig levande. De visar att jag rör mig, att jag lever och överlever.

Jag är inte mindre värd för det och inte du heller. Snarare tvärtom!
Den som kan sin sak vet att det som en gång varit gammalt och trasigt men lyckats bevarats är mycket värt.