Söndagsbabbel

Nära till hands…

Hörde det senaste idag. “Något av det bästa man kan ge sitt barn är ett syskon.”
Nu hänger ju absolut inte allt på ett syskon.
Jag tror egentligen det handlar om närheten och gemenskapen med någon mer.
Att ha någon nära till hands. Någon man både kan älska och avsky.
För det är lite så. Hur mycket man än älskar sitt syskon, lika mycket kan man avsky det.
Jag ser det varje dag nu för tiden. Arga tillrop och slag är mer regel än undantag mellan de två “bästisarna”.
Men lika fullt delar det närheten, kärleken och omsorgen till varandra.
De skyddar varandra och tar varandras parti gentemot mamma och pappa.
Lika fullt som de avskyr varandras egenheter och dumheter – lika fullt älskar de varandras egenheter och vänskap.

Jag gillar den lärdomen. Att ha någon nära till hands är något fantastiskt och väl värt att investera i.
Det är inte alltid jag gillar allt den gör eller står för. Men när det gäller så backar vi upp varandra.
Det är inte alltid jag vill ha den i närheten. Men när jag än behöver så är den nära till hands.
Att tillåta olikheterna och de skilda åsikterna men lämna dem till fördel för kärleken.

Så gick en hel dag med kiv och nyp men likväl somnar de nära… trygga i varandras kärlek och omsorg om varandra. Hur fint är inte det!?