En knäckt kamera…

…av en liten liten fot.

Efter en sväng på gymmet möts jag av en ledsen Lilleman i hallen. Helt rödgråten stackarn.
En kille med mer samvete och omtanke får man leta efter.
Mamma du måste titta på kameran…
Vilket jag inte gör därför att jag går in med matkassarna i köket.
Snälla titta på kameran… 
Jag frågar vad som har hänt. Jag har klivit på den och nu är den sönder berättar treåringen med gråten i halsen.

En ärlig olyckshändelse och han är så förtvivlad.
Men jag beundrar honom. Han är så mån om mig och min kamera och har längtat efter att få berätta vad som har hänt.
Jag tröstar och säger att olyckor kan hända….och kanske kanske att jag nu på riktigt kan önska mig en ny! Då….ler han litegrann.

Bildlöst idag…iphonebilder från och med imorgon…