Att sjunga för älgar

 

Jag råkar ju ha världens skönaste föräldrar och med jämna mellanrum upplever vi deras ideér och spratt, andra gånger tar vi del av dem från andra.
För två veckor sedan delade pappa en liten videofilm på Facebook om hur han sjunger för älgarna och hur dem gensvarar genom att närma sig honom.
Sången och älgarna har delats på FB och nu har han även blivit en lokalkändis.

Tala med hundar eller sjunga för älgar?

 

 

 

 

A T T   D E L A  M E D   S I G   A V   L I V E T

Det är en del mycket bättre på en andra. Att inte ta sig själv på alldeles för stort allvar utan låta ens erövringar och mindre misstag blir till andras glädje och nytta.
Mina föräldrar är inte bara bra på att dela med sig av idéer och spratt, dem råkar även vara  bra på att dela livet med oss – precis som det är.
Kanske blir man visare med åren och inser att alla är lika mycket människor och spratt och misstag hör livet till. Vad vore vi annars?

 

Men lite mer sådant, eller hur – LIV.
Precis som det är.
Jag har en vän som det senaste året på FB delat sina funderingar om vad hon ska göra med sitt liv. Och idag la hon upp en status som sa att hon mitt i det ena basunerar ut att hon går tillbaka till det andra.
Hennes liv är ingen öppen bok för det. Hon råkar bara delat en del av det vi alla lever med – tankar, frågor, funderingar och val.

En annan vän är modig och vis nog att dela sin psykiska diagnos lika rätt fram som en annan delar en fysisk diagnos. För att hon vet att det inte är någon skillnad…

 

Varje gång vi delar livet kommer vi lite närmare varandra.
Vi suddar gränser mellan olikheterna och kommer på att mitt i allt är vi rätt så lika ändå.
Vi råkar bara uttrycka känna och leva det på lite olika sätt.

 

Från älgsång och lokalkändis till att dela livet en helt vanlig tisdag.